Christer Jönsson: Historiens lärdomar -- exemplet München 1938

Christer Jönsson är professor emeritus i statsvetenskap vid Lunds universitet och ledamot i Kungl. Vetenskapsakademien (KVA). Hans forskning har rört internationella relationer, i synnerhet förhandlingar, internationell organisation och diplomati. Han har varit gästprofessor vid Stanford University och vid Kyung Hee University i Söul. Bland övriga uppdrag kan nämnas ledamot i UD:s antagningsnämnd 1990–2001 och inspektor för Helsingkrona nation 1997–2009.

Västmakternas eftergift till Tyskland vid München-konferensen i september 1938 ledde inte till ”fred i vår tid”, som Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain förutskickat, utan blev i stället inledningen på andra världskriget. Det misslyckade försöket att blidka Hitler, ”appeasement”, satte djupa spår i världspolitiken framöver, och München 1938 har blivit en symbol och lärdom in i vår tid. Ger man en diktator ett lillfinger, tar denne hela handen. Kuba-krisen i oktober 1962, då Sovjetunionen förtäckt byggde baser på Kuba för robotar som kunde bestyckas med kärnvapen och hade räckvidd till hela USA, är förmodligen det närmaste världen varit en nukleär konfrontation. Den fredliga upplösningen av krisen har av statsvetare setts som ett exempel på ”coercive diplomacy” med inslag av såväl hot om våld som löften. De negativa lärdomarna från München 1938 har av någon anledning haft större genomslagskraft än de positiva lärdomarna från Kuba 1962.