Slaget vid Poltava och den svenska stormaktens fall

Föreläsare - Olle Larsson, fil.dr i historia, författare och lektor i historia vid Katedralskolan i Växjö

Föreläsaren har bland annat skrivit Smålands historia (2006), Stormaktens sista krig (2009), Svensk Historia (2012), Gustav Vasa – en furste bland furstar (2018), Det dramatiska 1980-talet. Decenniet som förändrade världen (2022). Larsson skriver även artiklar och krönikor i tidskrifter och dagstidningar och anlitas ofta som föreläsare i olika sammanhang.
Tillsammans med Andreas Marklund är han programledare för podcasten En oväntad historia.    

Föreläsningen

Den 28 juni 1709 drabbade den svenska och den ryska armén samman på fälten utanför staden Poltava i nuvarande Ukraina. Slaget inleddes tidigt på morgonen och när det var över var ett av Sveriges värsta militära nederlag ett faktum. Det stora nordiska kriget hade pågått i nio år och de svenska vapnen hade varit framgångsrika. Katastrofen vid Poltava blev en vändpunkt och de tidigare framgångarna förbyttes i sin motsats. De tidigare besegrade fienderna reste sig på nytt och snart låg den svenska stormakten i dödsryckningar. När kriget var över återstod inte mycket av alla de landområden som vunnits under 1500- och 1600-talens krig. Nederlaget vid Poltava var början på slutet för Sverige som stormakt.

Kanske kunde slaget ha slutat annorlunda men den 28 juni 1709 var en dag då allt gick fel. Den ryska numerära överlägsenheten var enorm, överraskningsmomentet gick om intet, ordergivningen före slaget hade varit bristfällig och det var de svenska fotsoldaterna och ryttarna som fick betala priset för detta. De svenska förlusterna i döda, sårade och tillfångatagna uppgick till 9 700 man, vilken var mer än hälften av den styrka som marscherat mot det ryska lägret under de tidiga morgontimmarna. När resten av den svenska fältarmén kapitulerade några dagar senare hamnade drygt 20 000 svenskar i rysk fångenskap. Av dem skulle tvåtredjedelar aldrig återvända hem.